Religionen
Enligt officiella källor är mer än 80% av den spanska befolkingen Romersk-Katolska. Det ska noteras att en stor del av denna gruppen var tvingade till denna religionen under Francotiden och dom fick helt enkelt inte välja själva sin egen religion.
På den tiden (70-talet) var varenda spanjor katolik vare sig dom ville eller inte.
Ett nyligt säkert tecken på detta är att över 70% av spanjorena har godkänt gay giftermål, medan den katolska kyrkan har starka invändningar mot detta.
Förutom den katolska tron så finns det också ca.50.000 protestanter samt ca. 20.000 Mormoner.
Under dom senaste 32 åren (sen Francotiden) har antalet troende fallit dramatiskt och Spaniens religiösa åsikter är inte längre ett traditionellt Katolskt land.
En undersökning som gjordes av New York Times 2005 visade att bara 18% går i kyrkan regelbundet. Den heliga Jakob den äldre och Johannes av Avila är skyddshelgon för Spanien.
|
Arkitektur
Den spanska arkitekturen karakteriseras av arkitektoniska stilar från olika kulturer. Det finns den moriska arkitektonska stilen, som kommer ifrån Nordafrika (islamiska stilar), romansk och gotisk stil i Frankrike och renässansen i Italien.
Vad som är så unikt med dessa stilar är det faktum att det har utvecklats med ett typiskt spanskt sätt. Det verkar som om Spanien har utvecklat sin egen stil där den ursprungliga stilen kommer från främmande länder och kulturer. Den spanska arkitekturen kännetecknas av skarpa kontraster mellan ljusa och mörka områden som växlar mellan åtstramning och påkostad dekoration och tjocka väggar med små fönster mot soljuset. Stilarna varia från region till region.
Rommersk stil
Många Romanska monument från 8:e-talet till 13:talet har lyckligtvis bevarats.
Dom viktigaste är den stora avedukten i Segovia och amfiteatern i Merida. Rommerska kyrkor byggdes främst i Katalonien och längs pilgrimsvägen till Santiago. Kännetecken för romansk stil och framför allt kyrkor är runda valv, tjocka väggar och några fönster.
Moderna
Från Morernas tid finns det många fina arv kvar. Under Morernas tid (8:e till 15:e talet) kom det mycket vältillstånd till Spanien. Det moriska väldet var mycket väl utvecklat i tex. matematik, geografi och poesi. Morerna behöll sina vackra dekorationer av sina arkitektoniska verk för interiören, där geometriska, kalligrafiska och blommotiv på kakel hade tillämpats. Morerna hade mycket nytta av vad man kallade en hästskoformad båge av visigoterna. Exempel på morisk arkitektur finns främst i södra Spanien. Tex i Cordoba som har en av de vackraste moriska moskeer och som årligen besöks av många turister.
Den Gotiska perioden
På 12-talet kom den gotiska perioden från Frankrike till Spanien. Under den gotiska perioden (12-16 talen) ersattes dom spetsiga bågarna, höga valven och fönster med runda valv eftersom dom möjligtvis var starkare. Skulpterade gotiska dekorationer var vanligast i flamboyant gotisk stil under 15-talet. Efter nedgången av Granada kom den sengotiska stilen Isabella. På samma gång utvecklades dom Moriska hantverkarna den mycket dekorativa kristna muslimska Mudejar stilen.
Dom kristna som levde i det muslimska territoriet Mozarabes kallade och de hade en kombinerad stil av och konstruktionsteknik. Efter att det spanska landet återerövrades från muslimerna (Morerna) utvecklades en ny typ av traditionell arkitektur med romanska och gotiska element. Denna stilen kallades Mudejar.
Renässansen
Under inflytande av renaissancen (16-talet) kom en ny stil. Italienska hantverkare och spanska konstnärer som hade studerat i Italien tog inspiration att utvekla en ny stil. Renässansen återgick till den arkitektoniska stilen med dom symmetriska runda valven och korintiska pelarna. Den tidiga spanska renässansen kallades plateresk eftersom detaljer på arbetet visas i en silversmed. En av dom mest representativa platereska monumenten finns vid Universitetet i Salamanca.
Barok och Gaudí
Efter renässansen var en tid präglad av barocken (17-18-talen). Den eran av barrocken uppstod ur en önskan om drama och rörelse. Inredningen var påkostad med extravaganta sniderier och vridna kolonner. Den överdrivna barrockstilen churriguereske är uppkallad efter arkitektfamiljen Churriguera. 2 motsatta karraktärer av barrock kan observeras: Den anmärkningsvärt höga Juan Herrera (tex.El Escorial klostret. Nära Madrid) medan Churriguera som använde extremt rik ornamentik. I regionen Gallicien finns en annan barockstil som kallas Baroco Elano Compostela, Santiago de Compostella med sitt barock centrum.
Vid tidpunkten för modernismens Spanien (slutet av 19-talet) spelas igen en avgörande roll. Mest anmärkningsvärt är kanske ett av Antonio Gaudis verk, den stora katedralen Sagrada Familia. Ända fram till idag är Barcelona ett centrum för modern arkitektur.
|
Des Spanska språket
I Spanien talas oftast 2 språk: spanska och katalanska. Båda två används i Spanien beroende på region. (särskilt i Andalusien säger man espanol, men aldrig i Katalonien). Den renaste spanskan talas av många spanjorer i och runt Valladolid.
Dom olika språken som talas i Spanien är ofta orsaken till stor förvirring i utlandet, där man ofta har dialekter. Det är dock totalt 5 officiella språk (spanska, katalanska, baskiska, galiciska och Aranese) och två icke oficiella språk (Aragonien och Asturien). Spanska är det enda officiella regionala språket, som i vissa områden, är det dominerande språket.
Språk i Spanien:
 |
██ Castiliaans (Spaans)
██ Catalaans
██ Baskisch
██ Asturisch ██ Extremeens
██ Galicisch
██ Aragonees
██ Aranees (dialect van het Occitaans)
|
De vier officiële regionale talen van Spanje zijn:
- Catalaans (Spaans: Catalán, Catalaans: Català): wordt gesproken door iets meer dan 18% van de totale bevolking, oftewel 7,5 miljoen inwoners in Catalonië, de Balearen en de Comunidad Valenciana. Strikt taalkundig gezien is het Catalaans wat in Valencia wordt gesproken geen Catalaans maar Valenciaans (SP: Valenciano CA: Valencià). Tegenwoordig zijn er in de praktijk echter vrijwel geen verschillen meer te onderscheiden, en wordt de taal als Catalaans erkend.
- Baskisch (ES: Vasco, BA: Euskara): wordt gesproken door iets meer dan 1 miljoen mensen in Baskenland en Navarra, 2,3% van de totale Spaanse bevolking. De Baskische taal vertoont geen enkele overeenkomst met welke andere taal dan ook.
- Galicisch (ES: Gallego, GA: Galego): wordt gesproken door iets meer dan 2,5 miljoen mensen, 5,7% van de totale Spaanse bevolking in Galicië, en delen van León en Asturië. De taal lijkt meer op Portugees dan Spaans.
- Aranees: wordt gesproken door slechts 4000 mensen in de Val d'Aran in Catalonië. Taalkundig gezien is Aranees een dialect van het Occitaans, dat voor het overige vooral in Frankrijk wordt gesproken.
Het Spaans, Catalaans, Galicisch en Aranees zijn allemaal Romaanse talen, en stammen af van het Latijn, binnen elk van deze talen bestaan echter ook verschillende dialecten. Het Baskisch is een geval apart, er zijn namelijk geen overeenkomsten aan te wijzen met welke andere taal dan ook ter wereld. De twee niet-officiële regionale talen zijn:
- Asturisch (ES: Asturiano, AS: Asturianu) wordt gesproken door ongeveer 100.000 mensen en wordt in Asturië wettelijk beschermd. Het is geen dialect van het Spaans, maar een aparte taal, en wordt in verschillende gebieden gesproken: Asturië, León, Zamora, Salamanca (daar heet de taal "llionés), Extremadura (daar heet de taal "extremeñu") en Cantabrië (daar heet de taal "montañés").
- Aragonees (ES: Aragonés, AR: Aragonés): wordt gesproken door slechts 10.000 mensen in de provincie Huesca in Aragón. Ongeveer 40.000 mensen kennen de taal of hebben het geleerd (neo-fabláns), meestal in Zaragoza en Huesca. In de rest van Aragón, zuiden van Navarra en sommige gebieden in Valencia en Castilla-La Mancha, wordt het vaak met het Spaans vermengd. Het Aragonees stamt af van het Latijn.
De vier officiële regionale talen van Spanje spelen een relatief belangrijke rol, zowel op regionaal als op nationaal niveau. Ter vergelijking; in Spanje spreekt 24% van de bevolking één van de vier officiële regionale talen, dat komt neer op bijna 11 miljoen inwoners. In Nederland wordt de enige officiële regionale taal, het Fries door 400.000 inwoners, oftewel slechts 2,4% van de bevolking gesproken.
Spanje kent buiten de genoemde talen ook nog talloze dialecten en streektalen. Het beste voorbeeld daarvan is het Spaans dat wordt gesproken in Andalusië door ongeveer 7 miljoen mensen, met grote verschillen in vocabulaire en uitspraak. Het zogenaamde Andaluz (Andalusisch) is voor vele andere Spanjaarden moeilijk te verstaan. Het Valenciaans, een variant van het Catalaans gesproken in de gelijknamige regio, wordt door veel Valencianen zelf zelfs als een aparte taal beschouwd.
|
Taxi
Alle Spaanse steden en autonome regio's hebben hun eigen ontwerp en taxitarief. Indien een taxi vrij is dan geeft de chauffeur dit aan door middel van een groen lampje dat bovenop het dak brandt. Bijna alle taxi's zijn voorzien van een meter en de tarieven verschillen per regio en stad. In Spanje is het gebruikelijk en goed mogelijk om vooraf met de chauffeur een vaste prijs af te spreken. Dit voorkomt eventueel achteraf een te hoge rekening. |
Geschiedenis
Al sinds het vroege Paleolithicum is Spanje bewoond zoals vondsten van restanten van Neanderthalers bewijzen. De eerste beschaving waarvan gegevens bekend zijn is de in het huidige Andalusië gelegen legendarische stadstaat Tartessos die in de Bijbel bekend is onder de naam Tarshish. De Feniciers uit Libanon stichten onder andere de stadstaat Gades (nu Cadiz) en worden later vervangen door de Carthagers. Vervolgens nemen de Romeinen Spanje in en blijven bijna 600 jaar. Spanje in Romeinse tijd
Vooraleer de Moren het Iberische schiereiland bezetten in het begin van de achtste eeuw, was Spanje in handen van de Visigoten die Spanje bezet hadden tijdens de Grote Volksverhuizing die het West-Romeinse Rijk fataal werd. De bezetting van de Moren duurde bijna 7 eeuwen. Zij voerden de islam in en er ontwikkelde zich een Moors-Spaanse cultuur van hoog niveau. De herovering (Spaans: Reconquista) door de christenen was een langdurig proces dat eindigde met de val van Granada in 1492. Deze datum wordt beschouwd als de eigenlijke vereniging van Spanje.
Spanje werd vanaf dan een wereldmacht onder de Habsburgers (1504-1700) en de Bourbons (1700-1868). Het Spaanse rijk strekte zich over de hele wereld uit. Van 1701 tot 1714 woedde de Spaanse Successieoorlog. Deze resulteerde in een gecentraliseerde staat met aan het hoofd het huis van Bourbon.
In de tweede helft van de 19e eeuw leidde de Spaans-Amerikaanse Oorlog tot het verlies in 1898 van de laatste Spaanse koloniën op het westelijk halfrond (Cuba, Puerto Rico, Filipijnen).
In 1931 werd Spanje een republiek (Spaanse Republiek), nadat koning Alfonso XIII gedwongen werd af te treden. Voortdurende politieke instabiliteit leidde uiteindelijk tot de Spaanse Burgeroorlog (1936-1939). Die begon als een nationalistische opstand tegen de wettige republikeinse regering, maar was, met alle buitenlandse bemoeienissen, feitelijk een conflict tussen de democratie en het fascisme. Generaal Franco, leider van de nationalisten, kreeg steun van Duitsland en Italië, terwijl de regering werd geholpen door de toenmalige Sovjet-Unie. De nationalisten overwonnen, en generaal Franco bleef als dictator aan de macht tot zijn dood in 1975.
Na de dood van Franco werd de monarchie hersteld. Juan Carlos, de kleinzoon van Alfonso XIII, werd de nieuwe koning. In 1978 kwam een democratische grondwet tot stand die de sterk gecentraliseerde staatsvorm onder Franco wijzigde in een gedecentraliseerde structuur met autonome regio's.
|
|
|
|
|